Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Sphinx | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Prodigal Son | The Christmas Fair | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
John Thomas Baines
(John) Thomas Baines (27 November 1820 - 8 May 1875) was an English artist and explorer of British colonial southern Africa and Australia. Born in King's Lynn, Norfolk, Baines was apprenticed to a coach painter at an early age. When he was 22 he left England for South Africa aboard the "Olivia" (captained by a family friend William Roome) and worked for a while in Cape Town as a scenic and portrait artist, and as official war artist during the so-called Eighth Frontier War for the British Army.
SCHEDONI, Bartolomeo
Italian painter, Emilian school (b. 1578, Modena, d. 1615, Parma) Italian painter and draughtsman. He was the son of Giulio Schedoni, a mask-maker, who served the Este court in Modena and the Farnese in Parma; in 1598 Schedoni and his father are recorded as residing in Parma, both serving the court. In 1595 Ranuccio I, Duke of Parma, sent Bartolomeo to Rome, to train in the studio of Federico Zuccaro. Schedoni fell ill shortly after, however, and returned to Parma. His earliest surviving works show no evidence of Roman influence. The matter of Schedoni's training remains somewhat problematic. Carlo Cesare Malvasia claimed that he was a pupil of Annibale Carracci in Bologna, but there are reasons to doubt this. First, this would have been prior to Annibale's departure for Rome in 1595, a period when Schedoni was still apparently under his father's jurisdiction. Secondly, the early pictures indicate that initially his style was formed primarily by studying the work of Correggio in Parma. To a lesser degree he was influenced by the Parmesan culture of Parmigianino, Girolamo Mazzola Bedoli and Michelangelo Anselmi. As a boy in Parma he was also known to have frequented the studio of the Fleming Giovanni Sons (1547/8-1611).
Martin Drolling
1752-1817 B.Oberbergheim French Martin Drolling Art Gallery After receiving initial training from an unknown painter in Selestat, Drolling moved to Paris, where he attended courses at the Academie Royale. He supplemented his education there by studying Flemish and Dutch Old Masters in the collection at the Luxembourg Palace. From the Flemish school he derived his own rich impasto, while the Dutch was to influence him in his meticulous, supremely descriptive and unsentimental style of painting as well as his choice of subject-matter: unfussy bourgeois interiors and frank portraits. Drolling first exhibited at the Salon de la Correspondance in 1781 and again in 1782 and 1789. After the French Revolution he was able to participate in the Salon at the Louvre, despite the fact that he had never become a member of the Academie Royale. He exhibited from 1793 to 1817, although the majority of his works extant today were shown after 1800. From 1802 to 1813 he was employed by the Sevres porcelain manufactory, and many of his designs were engraved.